|
|
 |
 |
Ottsjö historik
Ottsjö har en lång tradtion och historia. En
by med anor från stenålden .Det bor c:a 100
invånare i byn, ibland mer ibland mindre. År
1386 omtalade Eivind a Ottarsio "å, på
Ottsjö". Och 1410 finns i byn en Ottar i Ottarsio:
Vem den ursprunglige Ottar varit kan nog aldrig klarläggas,
namnet ottar som åsyftas tycks ha varit ett vanligt
namn i byn. Ottsjö har flest ödesbölen,
d.v.s övergivina boplatser, i Undersåker.
Av det så kallade "Ottsjöbrevet"
år 1374,, fragår att både hegre och
sjö legat legat öde länge, antagligen
sedan digerdöden. År 1374 uppläts gården
till Övine Thorlefsson. När första odlaren
blev bofast vet ingen.
23 år senare, 1410, finns en ny ottsjöman,
ottar i ottarsjö, som tillika ett antal andra jämtar
anges som borgensmän för säkerhet åt
Drottning Margaretas skatteintäckter. Skatten erlades
i hermelin skinn.
År 1833, uppläts 8 kappland kallat Vallbo
till Erik Nilsson i Ottsjö, där han fick tillstånd
att erlägga ett nybygge. Åren 1900 c:a återköpte
kronan fastigheterna. som införlivades i kronans
renbetesland. De gamla ägarna fick dock arrendera
gårdarna.
I nära sju år rasade en strid om vattenreglering,
dom tänkte dämma upp ottsjön, dom nedersta
gårdarna skulle inköpas. Men år 1954,
undersöktes folkopinionen. I det valdistrikt Ottsjö
tillhörde skrev 100% av de röstberättigade
ett rungande NEJ! Så den 16 november 1956 kom
dommen , ingen reglering och tur var väl det. Och
gladast blev fru arwedsson som redan fått betalt
för gården...men inget kontrakt hann skrivas.
Idag en by, vackrat i Åre, full av liv och rörelse.
men också lugn och ro för den som önskar.
|
|
|
| Ottsjögubbar - från förr och
idag |
| Erik ast i gola: En lustigkurre av
stora mått. En gubbe som tog alla tillfällen
i akt att göra några hyss. Särsilt drabbade
blev han egna turister. Ändå kom dom igen år
efter år. En av hans otaliga hyss: Det var världens
oväder och snöstorm, Det står en gubbe
och tittar ner i brunnen, några av hans tursiter
går dit, "Jag tappade vigselringen" i
brunnen,håv,rev och allehanda verktyg kom fram,
nån timme senare gav dom upp en efter en. Dom frös
och huttrade. Senare på kvällen framför
tv:en kom en av turisten på, han var ju inte gift..
aldrig nånsin.. Hans häst var välkänd,
byns snällaste pålle faktiskt, han skjutsade
ofta turister, ibland hände det: "nu hoppe
jag" sa han, varpå gubben flög av! tursterna
blev skräckslagna. Hästen gick lugnt och stilla
hem... |
| Droskägar´n: Erik i hegre,
Började taxi eran på 1935-talet nångång.
Han körde gästern i 20 km i timmen. När
någon försynt påkeade hastigheten, sade
han lugnt och alltid: "Ja-Ja! ni kommer nog fram..
Det fanna inget annat sätt att åka tillbyn
då! |
| Olle Othendahl: Alla småbarn
hatade farbrorn! Så fort han såg något
barn, så kallade han dom"tillbringar katrina"
, ju argare man blev, ju mer retades han, ju roligare
hadde han... Flotta David i hegre: Har du spelat fotboll
i fluga? Det har jag! Jag var i femårsåldern,och
för mig var han pele´, Jag lyckades aldrig
ta bollen från honom hur mycket jag försökte.
Alltid lika flott, välklädd, Ottsjö´s
mest välklädde gentleman! Vänligheten
själv, hadde alltid tid för en pratstund. |
| Stig: D.v.s min farbror, som tog över
taxi firman på 50-talet. Han var inte alltid så
pigg att köra alla gånger... Om nån ringde
kunde han svara, "Jag kommer om en timme.. och turisterna
väntade snällt. Fast det var bara fem minuter
dit... "Det är älgjakt idag, ni får
åka ikväll" och turistern bokade om tåget... |
| N´David: min farsa. Nån
gång på40-talet. David ville få 50:-
i löneförhöjning. Högsta post chefen
var på intågande, Farsan satte på minimalt
med värme i posthuset, chefen iklädd finskor
och kavaj, allt eftersom började de frysa men så
forskred förhandlingarna, efter en lång stund
var chefen blå... Han fick sin löneförhöjning...(eftersom
han inte hadde råd med mer värme....) |
| |
|
|
|
|
|
